
Det finns både likheter och olikheter i hur man som närstående upplever att ha ett barn, syskon, förälder eller annan närstående som har en funktionsnedsättning.
Att känna igen sig i andras beskrivning av sin situation kan göra att man inte känner sig så ensam om sin egen situation. Ibland hittar man en lösning på ett liknande problem när man läser om andras lösningar.
Här kan du läsa artiklar där några personer berättar om hur de upplever att det är att vara närstående till en person med funktionsnedsättning.
Bland annat berättar de om hur situtaionen kan slita på relationen, men också om lösningar på problem och fördjupade relationer.
Vilma har svårt med många saker, men är full av skratt och kramar. Hon har diagnosen Smith-Lemli-Opitz syndrom, SLO, som innebär att hon inte kan bilda kolesterol, ett ämne som är viktigt för en rad kroppsliga och neurologiska funktioner.
> ”Vilma är så glad. Hon lyser upp vår vardag!”
Maja och Ted Thorngren berättar om hur livet var när sönerna Daniel, som har autism, och Erik var små.
> "Som att driva ett företag"
Malin har gått i en syskongrupp med andra barn som också har syskon med autism
> Det finns andra som har syskon som också gillar snören
(CODA= Children Of Deaf Adults).
> Jennifer var med i en Coda-grupp
När Eva och Anders fick sitt barnbarn Petronella förändrades deras värderingar. Petronella har mikrocefali och har en outvecklad lillhjärna.
> Om att få ett barnbarn med funktionsnedsättning
Iréne Tysell har haft mycket svårt att hantera att hennes första barnbarn Benyamin har Tuberös Skleros och autismspektrumstörning.
> Känslorna överskuggar allt
Per Feltzin är kulturjournalist på Sveriges Radio och författare. Här skriver han om några av sina erfarenheter av att vara morfar till en flicka med en svår utvecklingsskada.
> Vi har dubbel sorg - vårt barn lider och vårt barnbarn lider
Hur håller ett par liv i kärleksrelationen när de har ett barn vars känslighet och behov styr tillvaron och ständigt kräver särskilld hänsyn?
> "Att hålla liv i kärleken"