Uppmuntran och beröm - verktyg vid beteendestörningar

Beteendestörningar, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet kopplas oftast till barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Men problemen kan även förekomma hos barn med utvecklingsstörning. På Norrtulls habiliteringscenter har man startat en föräldracirkel som handlar om svårstyrda barn med utvecklingsstörning.

Artikel ur Habilitering Nu 2/2005

Under våren har Norrtulls habiliteringscenter haft en föräldracirkel med rubriken ”Att möta svårstyrda barn”. Det är psykologerna Lillemor Öqvist och Gunbritt Bülow samt specialpedagog Lisbeth Söderstam som anordnat cirkeln.

– Vi har under flera år sett behovet av en föräldragrupp som tar upp det här ämnet, säger Gunbritt. Det är ju vanligt med beteendestörningar, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet även hos barn med utvecklingsstörning. De program som erbjuds inom habiliteringen har hittills varit uppbyggda kring barn med neuropsykiatriska funktionshinder.

– Det har också blivit vanligare att föräldrar till barn med utvecklingsstörning frågar oss om råd när de har svårt att hantera sina barn, fortsätter Lillemor. Det kan bero på flera saker, men kanske har uppförandeproblem blivit mindre tabu nu, med allt fokus på DAMP och ADHD.

Amerikansk förebild

Inom Uppsala habilitering har man under några år arbetat med föräldragrupper kring svårstyrda barn med utvecklingsstörning. Kerstin Andersson, psykolog inom barn-och ungdomshabiliteringen i Uppsala var här i Stockholm under hösten och höll föredrag kring sina föräldragrupper.

– Det var inspirerande att höra hennes erfarenheter och vi bestämde oss ganska snabbt för att starta något liknande här hos oss, säger Gunbritt.

Föräldragrupperna bygger på den amerikanske professorn Russel A. Barkleys föräldraträningsprogram, som från början är utvecklat för föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionshinder, som ADHD och DAMP.

– Vi har anpassat Barkleys metod för föräldrars behov och använt oss av de delar vi tycker fungerar, säger  Lillemor.

Föräldraträningsprogrammet bygger på att man som förälder lär sig olika sätt att bemöta sitt barn t.ex. hur fånga barnets uppmärksamhet eller hur ge uppmaningar på ett bra sätt.

– Syftet är att förbättra barnets beteende, genom att föräldrarna tränar ökad tydlighet, förutsägbarhet och positiv uppmärksamhet, säger Gunbritt. Man får också lära sig att sätta rimliga gränser.

Resultat av föräldraträningsprogram enligt amerikansk forskning har visat på goda effekter. Många upplever att familjesituationen blir bättre och att man som förälder har större möjligheter att hjälpa sitt barn att fungera bra.

Hemuppgifter ökar medvetenheten

I gruppen har föräldrar till tio barn i  åldern 4-15 år med utvecklingsförsening eller utvecklingsstörning, varit med och gruppen har träffats sex gånger.

– Vi började med en genomgång om vad utvecklingsstörning är, säger Gunbritt. Det kan vara svårt att förstå att de här barnen inte lär sig saker på samma automatiserade sätt som andra. Vi gick igenom svårigheterna med abstrakt tänkande, tidsuppfattning, minne, kommunikation och motorik. Det här återkom vi till flera gånger i cirkeln. 

Hemuppgifter

Varje träff hade ett eget tema och vid varje tillfälle fick man en hemuppgift att pröva tillsammans med barnet under veckan fram till nästa träff.

– Genom hemuppgifterna får man anledning att verkligen pröva ett annat förhållningssätt, säger Lillemor. Det kan vara svårt att ändra sitt beteende, men om man ökar sin medvetenhet och börjar reflektera över hur man verkligen hanterar olika situationer blir det lättare.

Ett exempel på tema är ”Att ge uppmaningar på ett bra sätt”.

– Här diskuterade vi hur man motiverar barnet att följa uppmaningar, förklarar Lillemor. Man ska försöka vara konkret, eftersom det underlättar barnets förståelse. Exempelvis inte använda frågor som uppmaningar, exempelvis ”Kan du hämta dina skor?”. Då är det bättre att säga ”Hämta skorna”.

Andra teman har varit; ”Uppmärksamma barnets bra beteenden”, Uppmärksamma barnets hörsamhet”, ”Uppmuntra självständig aktivitet” och ”Att lösa problem”. Generellt betonar metoden problemlösning genom uppmuntran och beröm. Bestraffning som problemlösare finns inte ens med.

På cirkeln presenteras också en slags problemlösningsmodell, ett redskap för att lättare komma fram till vad problemet handlar om.

Steg ett är att formulera problemet, steg två handlar om att hitta de olika alternativa lösningar som finns, steg tre fokuserar på att hitta för- och nackdelar med varje alternativ och steg fyra innebär planering av hur lösningen på problemet ska genomföras.

Positiv föräldraroll

– Det handlar mycket om att försöka hitta barnet där det är, säger Gunbritt. Att hitta bra, positiva redskap och därigenom stärkas i sin föräldraroll. Förändringar tar tid men det är viktigt att man som förälder känner sig positiv till sina egna insatser.

Vid varje träff fick föräldrarna berätta om veckans erfarenheter av hur det gått med hemuppgiften och ventilera svårigheter.

– Det fanns inget tvång i det här, men alla ville verkligen dela med sig, säger Gunbritt. Det var en positiv grupp och jag tror att alla kände att de både gav och fick mycket tillbaka. Vid det sista tillfället bjöd vi in hela familjerna. Det var positivt för alla. Många letar ju kompisar till sina barn och säkert är gruppens funktion som nätverksskapare nästan lika viktig som innehållet. Kafferasten, som vi hade under varje gruppträff, var mycket uppskattad eftersom man då fick möjlighet att knyta mer informella kontakter med varandra.

Tanken är att man ska erbjuda föräldracirkeln ”Att möta svårstyrda barn” även i fortsättningen.

Läs om familjen Wiklund som deltagit i en föräldragrupp om hur man hanterar svårstyrda barn

Ansvarig webbredaktör: > Sussie Olofsson
Uppdaterades: 2010-06-24
Skribent: Monica Klasén McGrath
Foto/Illustration: Anki Almqvist