För att ta reda på om en person har ADHD behöver en utredning göras. Många gånger görs den när man är barn, men den kan även göras när man är vuxen. För att kunna ställa diagnosen inhämtas information från flera olika håll.
Om man som förälder misstänker att ens barn kan ha ADHD finns det flera olika verksamheter dit man kan vända sig. Du kan till exempel själv vända dig direkt till:
Här görs en första bedömning, och sedan inleds eventuellt en utredning.
Om man som vuxen tror att man kan ha ADHD kan man vända sig till sin vårdcentral, företagshälsovården eller en psykiatrisk mottagning.
Utredning av ett barn görs framför allt av en läkare med barnmedicinsk/barnpsykiatrisk kompetens och en psykolog, båda med erfarenhet av ADHD-patienter.
Om ett barn behöver en mer omfattande utredning kan det även ingå en specialpedagog, logoped, sjukgymnast och/eller en arbetsterapeut i teamet.
Det finns inget enkelt test som kan visa om man har ADHD eller inte. För att ställa diagnosen hämtas istället information från en rad olika håll. Det kan bland annat innebära:
De som utreder försöker på så sätt samla information och av helheten bedöma om det handlar om ADHD. Att ställa diagnosen innebär också att utredarna kan utesluta att symtomen beror på annat än ADHD.
För att få diagnosen ADHD ska man uppfylla olika kriterier som är definierade i den amerikanska manualen DSM IV.
> Läs mer om ADHD och diagnoskriterier
Utredningen av en vuxen går ungefär till på samma sätt som hos barn. Intervjuer görs både med den som utreds och en förälder eller nära anhörig samt eventuell partner för att bedöma den aktuella situationen och vilka svårigheter som fanns under uppväxttiden.
Som förälder kan man känna en oro för att ens barn blir ”stämplat” om det får diagnosen ADHD. Men barn med ADHD har oftast redan, långt före en utredning, blivit stämplade av sin omgivning genom att kamrater och vuxna har uttryckt negativa omdömen om dem.
En diagnos kan leda till att man själv och omgivningen förstår vilka svårigheter man har och varför. Om föräldrar, närstående, partner, lärare, vänner och arbetskamrater får information om vad funktionsnedsättningen innebär, har man möjlighet att bli bemött och behjälpt på rätt sätt. Det kan även förhindra att man får framtida problem som kan uppkomma på grund av funktionshindret.
Neuropsykiatriska resursteamet sydost inom Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting, har tagit fram filmer som visar hur en utredning går till.
> Se film från Neuropsykiatriska resursteamets webbplats (Klicka på Så här går det till)
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän