På enkel svenska
På Näsbyvägen bor bland andra Joni Manell, Toni Nimei och Håkan Rietz. Joni och Toni har bott här sedan det öppnade 2001 och Håkan flyttade in på hösten 2003.
Innan Joni Manell flyttade hit hade han gått Samhällslinjen på Dalarö folkhögskola och längtade efter att flytta till en egen bostad.
– Jag trivs jättebra här, säger Joni. Det är mycket bra att ha en egen lägenhet och samtidigt kunna få stöd av personalen när det behövs.
Toni Nimei bodde i en egen lägenhet i Täby innan han kom till Näsbyvägen.
– Jag trivdes inte alls där, säger han. Det passar inte mig att bo ensam på det sättet. Här är det annorlunda, jag kan välja hur jag vill ha det. Jag kan vara ensam eller med andra. Det finns alltid någon att prata med och personalen kan hjälpa mig med det jag tycker är svårt. Det bästa är kanske att vi passar så bra ihop, vi som bor här.
Håkan Rietz flyttade in för nästan exakt ett år sedan.
– Det känns som om jag bott här länge, säger Håkan. Jag kom från Dalarö folkhögskola och det kändes bra att få flytta till en egen bostad. Tidigare har jag bott med min mamma i stan, men det var dags att flytta nu. Jag hörde talas om Näsbyvägen och följde med på ett studiebesök hit. Det kändes som om jag skulle passa in här så jag sökte om att få en lägenhet.
– Jag trivs verkligen med att bo här, säger Håkan. Det är roligt att ha kompisar så här nära och jag lär mig nya saker hela tiden. Här tar jag mer ansvar än jag gjort förut. Det är svårt, men jag får hjälp när det behövs.
– Det är inte så konstigt att det fungerar bra för dem som bor här. Vi har varit väldigt noga när vi har valt vilka som passar att bo här, säger Susanne Wiik. Hon är boendesamordnare på Näsbyvägen.
– Det första vi tänker på är att killarna ska kunna klara sig ganska bra ensamma. Vi har ju inte personal på nätterna och på morgnarna. Det andra vi tänker på är man snart ska få eller redan har något att göra på dagarna. Det här är ju en bostad och ingen daglig verksamhet. Det tredje vi tänker på är att man själv ska förstå att man har Aspergers syndrom och att man förstår vad det betyder.
Alla som bor här har en individuell plan. En individuell plan är ett papper som man skriver tillsammans med personalen om vad som är viktigt att träna på.
– Man har ju svårt med olika saker, säger Susanne Wiik. Någon är dålig på att tvätta och att klä på sig, någon annan har svårt att passa tiden till jobbet och så vidare.
De som bor här har också en veckoplanering. Där skriver man vad man ska göra på fritiden bland annat.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar