På enkel svenska
Personal och lärare i landets skolor vet för lite om osynliga funktionshinder. Dessa ord kommer från Hanna Danmo, 25 år, som har Aspergers syndrom.
Det vore naturligtvis allra bäst om alla barn och ungdomar kunde få den hjälp de behöver i skolan utan att ha funktionshinder. Men så fungerar inte samhället idag. Jag önskar att grundkurser om olika funktionshinder fanns i alla lärarutbildningar och i utbildningar för övrig skolpersonal. Alla elever i grundskolan borde också få lära sig om olika funktionshinder. Extra viktigt är att barn lär sig från början att alla funktionshinder inte syns. Långtifrån alla personer med funktionshinder sitter i rullstol eller har blindkäpp.
Själv har jag inget minne av att jag lärde mig om funktionshinder i skolan. Jag trodde till exempel länge att CP, cerebral pares, inte var något annat än ett skällsord. Och Aspergers syndrom, autism, och andra neuropsykiatriska funktionshinder hade jag nästan aldrig hört tals om innan jag fick veta vad jag hade.
Kunskap om funktionshinder hos skolpersonal måste finnas för att de ska kunna möta elever och ge dem rätt hjälp i skolan. Det gör så stor skada med okunniga lärare. Men även lärare som arbetat länge med personer med autism eller Aspergers syndrom kan vara ett problem om de tror att de kan allt. Många har också fått lära sig gamla felaktiga saker som att autism beror på att jobbiga saker hände när man var liten.
Jag tycker att man i alla skolor ska prata om funktionshinder med eleverna. Det är ett bra sätt att slippa mobbning av barn och ungdomar som är annorlunda. Mobbning beror ofta på okunskap och oförståelse. Men att göra något åt mobbning är inte så lätt eftersom det inte tas upp på landets lärarutbildningar. Då blir det så att de flesta skolors sätt att arbeta mot mobbning endast är en skriven plan mot mobbning som ingen använder. Kunskap om funktionshinder bland skolpersonal är det enda sättet för de här barnen att få förståelse och rätt hjälp i skolan.
Ofta får elever med olika svårigheter hjälp på lektionerna i form av särskilt stöd. Men man glömmer bort rasterna. De är röriga det finns inga tydliga regler och de är fulla av högt ljud. Därför kan rasterna vara minst lika jobbiga som lektionerna för en elev med Aspergers syndrom. Därför är det viktigt att vuxna finns till för eleverna även på rasterna!
När jag gick på lågstadiet tyckte jag att lektionerna och läxorna var roliga, men att rasterna var jobbiga. I början satt jag utanför ytterdörren till skolan och hoppades att någon skulle fråga om jag ville vara med och leka. Jag visste inte hur jag skulle göra för att få vara med de andra barnen.
Den här sortens problem är typiska för barn med Aspergers syndrom eller autism. Det kan handla om att man inte förstår lekarnas regler. Många har också svårt att sätta igång en lek själv. De flesta lärare förstår inte att barn med Aspergers syndrom eller autism ofta mycket hellre vill sitta inne och läsa eller spela dataspel.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar