Bo har Aspergers syndrom. Han bodde hemma till han var 27 år. Han har i hela sitt liv, det vill säga i 45 år, haft svårt att klara sin vardag. När han bodde hemma så hjälpte hans mamma och pappa till när det behövdes. Han har fortfarande visst stöd från sin pappa. Nu har han även fått stöd av en arbetsterapeut, både med att strukturera sitt hem och att lära sig hålla tiden.
Bo fick kontakt med en arbetsterapeut för ett år sedan. Hon heter Lena Walleborn och arbetar vid Aspergers Center för vuxna i Stockholm. Innan dess hade han stora problem med att hantera viktiga delar i sitt liv, som att hålla ordning hemma och komma i tid. Bo fick diagnosen Aspergers syndrom först för några år sedan. Innan dess förstod varken han eller till exempel hans arbetsgivare vilken stor skillnad det skulle innebära om han fick olika former av stöd för att strukturera sin vardag.
Bo och Lena Walleborn har tillsammans gått igenom hans lägenhet. De har lagt undan sådant som Bo inte använder, men också slängt en mängd saker och papper. Lena har också hjälpt till med att strukturera bostaden i olika zoner och varje rums funktion har tydliggjorts. De har gått igenom rum för rum och nu har det blivit mycket bättre ordning hemma.
– Var sak har fått en egen plats nu och det gör att det blir lättare att hitta allting.
Alla papper som ska sparas ska sorterats i olika pärmar, till exempel en för räkningar, en för viktiga papper, en för sjukvård och så vidare. Det är viktigt att inte ha för många pärmar att hålla reda på. Bo har fortfarande vissa svårigheter att hålla ordning på all post och alla papper, men lär sig sakta hur han ska göra. Överhuvud taget har Lena hjälpt till med hur man ordna och sorterar saker för att det ska bli mindre rörigt. Det man inte använder för tillfället kan läggas undan för att tas fram vid behov. Ett exempel är att växla mellan sommar och vinterkläder.
Ett annat område Lena har hjälpt Bo med är att få en bättre dygnsrytm, att se sambandet mellan sömn och hälsa. Om man får för lite sömn, har man också svårare att komma upp på morgonen.
– Förut kunde jag vara uppe halva natten och greja. Nu sover jag mer och då mår jag också bättre.
Bo har också fått hjälp med att strukturera sin tid. Det var särskilt morgonrutinerna som Bo hade svårt för. Han kunde hålla på och göra sig i ordning i flera timmar.
– Jag gick upp på toaletten. Sedan kunde jag gå och lägga mig igen. När jag gått upp åt jag frukost. Efter det läste jag tidningen och det tog nog en bra stund. Jag hade svårt att veta hur lång tid jag hade på mig.
Nu har Lena hjälpt Bo att få ordning på sina morgnar. Hon har skurit ned antalet aktiviteter som han ska göra på morgonen, så att Bo har lättare att hinna. Han har också ett schema för i vilken ordning saker och ting ska göras och hur länge han kan hålla på. Till sin hjälp har Bo bland annat en så kallad timstock, som kan ställas in så att den ger en signal, exempelvis efter tjugo minuter. På så sätt vet han när det är dags att klä på sig, duka av frukosten och gå till bussen.
Nyligen fick Bo en liten handdator, en Handi, som har en mängd användbara funktioner, till exempel kalender, lägga in aktiviteter, kalkylator, timer och alarm. Man kan också spela in röstmeddelanden på den, om man tycker att det krångligt att skriva in allt.
– Nu skriver jag in allt på en gång i min Handi. Det är enda sättet att komma ihåg.
Bo har berättat för sin arbetsgivare om sin diagnos och sina problem med vardagen.
– Kommer jag för sent ibland så gör det inte så mycket längre. Nu vet de varför och förstår mina svårigheter.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar