Bo har Aspergers syndrom. Han har alltid haft svårt att klara sin vardag. Nu har han fått stöd av en arbetsterapeut i ungefär ett år. Han har fått bättre ordning i sitt liv och det gör det också lättare i kontakten med andra människor.
Arbetet med att få ordning och struktur hemma hos Bo har tagit över ett år. Alla högar med papper är bortstädade, han har pärmar för papper som ska sparas, en massa prylar har slängts eller ställts undan. Men det finns fortfarande en del kvar att göra. I början kom arbetsterapeuten Lena Walleborn en gång varannan vecka och den senaste tiden har hon kommit till Bo ungefär en gång i månaden.
Matlagning är exempelvis ett område som skulle kunna bli bättre. Bo köper ofta färdigmat som han lätt kan värma i mikron. Det skulle bli både nyttigare och mer ekonomiskt att laga mer egen mat.
Han skulle också behöva lite mer struktur på rutinerna i hemmet. Nästa steg i hans och Lena Walleborns arbete är att göra planering och instruktioner över när och hur olika sysslor bör genomföras.
Bo är mycket nöjd och glad över att han, efter en hel del eftertanke, lät Lena hjälpa honom.
– Allt är lättare nu. Jag mår bättre och allt går smidigare hemma, även om det finns mer att göra. Genom Lena har jag också fått ordning på mina problem med att hålla tiden, även om det händer att jag kommer för sent till jobbet fortfarande, säger Bo och skrattar.
Bo har även haft svårigheter att få ekonomin att gå ihop, särskilt i slutet av månaden. Nu har han en månadsbudget som gör det lättare att planera inköpen. Lena har hjälpt Bo att ordna så att många månadsbetalningar sker via autogiro och på det sättet behöver han inte ha full kontroll på när räkningarna ska betalas.
Bo har också fått stöd av genom Aspergercenter för vuxna i Stockholm. Där har han också varit med i en grupp som tränat på vardagssamtal, till exempel samtalen över lunchen eller fikarasten på jobbet. Som många andra tycker Bo att den här typen av samtal är jobbiga och svåra att förstå sig på.
– Vi har fått lära oss hur man samtalar. Jag kan vara lite dålig på att uttrycka mig och ibland kopplar jag tokigt och missförstår det som andra säger. Sådant kan man inte göra så mycket åt, men nu är jag mer avslappnad när jag pratar med andra och då går det lättare. Det är annars lätt att säga fel när man blir stressad.
Bo fick diagnosen Aspergers syndrom när han var över 40 år. Innan dess var hans svårigheter bara konstiga och svårbegripliga, både för honom själv och för andra. Han tycker fortfarande att det är svårt med sociala kontakter, men känner att hemmet inte längre är något hinder. Tidigare ville han inte ta hem någon eftersom hans lägenhet var så rörig.
– Det är den första kontakten som är svårast, innan man känner varandra. Sedan tycker jag också att det är svårt att upprätthålla kontakter, jag vet inte riktigt hur ofta jag ska ringa eller kontakta den andra. Men nu vet jag i alla fall att det finns en anledning till jag tycker sånt här är jobbigt.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar