Personer med autismspektrumtillstånd har ofta beteenden som omgivningen uppfattar som udda utan att beteendet orsakar stora problem. Men en person med en diagnos inom autismspektrumet kan utöver det ha beteenden som skapar allvarliga problem, så kallade problemskapande beteenden. Beteendena skapar framför allt problem för personen själv. Men de kan även påverka omgivningen på ett sådant sätt att det minskar personens möjligheter att leva ett bra liv.
Problemskapande beteenden kallas också för beteendestörningar, beteendeproblem eller beteendeavvikelser. Det handlar om beteenden som är allvarliga, som att skada sig själv på ett allvarligt sätt, att vara våldsam mot andra, att förstöra mycket saker eller att säga och göra så hotfulla saker så att andra människor blir skrämda.
Ett beteende räknas som problemskapande om det riskerar den fysiska säkerheten för personen själv eller andra, eller om det allvarligt begränsar personen från att delta i aktiviteter eller vara på allmänna platser. En person som tidigare fungerat väl, men som börjar ha problemskapande beteenden, riskerar till exempel att inte längre få följa med ut och handla, gå på restaurang eller bio. Om det blir värre kan det också leda till att det blir svårt att gå till skolan eller den dagliga verksamheten.
Ett problemskapande beteende innebär också en risk för att bli kraftigt medicinerad eller att bli utsatt för fysiskt våld av till exempel personal som känner sig stressad eller trängd.
Beteendena innebär svårigheter för personen själv, men dessutom påverkar de i hög grad omgivningen. I en personalgrupp på en skola, boende eller daglig verksamhet kan oron vara stor för att man inte vet hur man ska bemöta personen och beteendet som skapar allvarliga problem. Dels vet man inte hur man ska hjälpa, dels är man orolig för sin egen säkerhet. Föräldrar kan uppleva att hela deras liv påverkas och begränsas av barnets beteenden.
En del av de beteenden som uppfattas som problemskapande är inte ovanliga i en mildare form, men de blir problemskapande om de förekommer vid fel tidpunkt eller i för låg eller för hög frekvens eller intensitet. Till exempel är det inte något problem att slå sig själv lätt i huvudet med handflatan, men det blir ett problem om man slår med ett hårt föremål med stor kraft.
När man har bedömt att en person har ett problemskapande beteende, finns det ofta anledning att ställa sig frågan för vem beteendet är ett problem, och på vilket sätt. Lösningarna måste syfta till att öka personens livskvalitet och inte bara göra tillvaron bekvämare för personer i omgivningen. Det kanske i själva verket är personalen eller verksamheten som upplever att beteendet är ett problem, men för personen själv är det inte ett problem. Om det är på det sättet, kan de som finns runt om försöka ändra attityd och synsätt istället för att försöka ändra beteendet hos personen.
Orsakerna till ett problemskapande beteende kan vara många: missförstånd och svårigheter att göra sig förstådd, fysisk sjukdom, bristande struktur och begriplighet i vardagslivet, sömnsvårigheter, starka ljud, psykotiska problem, uttråkning, orättvisor och så vidare. Listan kan göras lång och det finns naturligtvis inte en lösning.
Den här artikeln utgår från att man behöver ha tre områden i tankarna när man planerar för insatser för personer med autismspektrumtillstånd:
Detta är i enlighet med Världshälsoorganisationens biopsykosociala syn på funktionsnedsättningar och funktionshinder. Den innebär att man inte enbart kan ha en modell för hur man ska göra utan flera olika modeller måste knytas samman.
Artiklarna här på webbplatsen om problemskapande beteenden ger en översiktlig orientering. För att planera och genomföra insatser vid problemskapande beteende behövs stöd från erfaren och kunnig personal och/eller mer fördjupad litteratur.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar