
När ett barn har utvecklat problembeteenden bör man sätta igång en insats så snart som möjligt.
Det första steget är att genomföra en funktionell eller tillämpad beteendeanalys. När man analyserar ett problembeteende, är det viktigt att man tar hänsyn till sammanhanget, och inte endast analyserar det som måste förändras hos barnet.
En beteendeanalys består av tre delar:
Den här analysen behöver göras på ett noggrant och ofta nästan experimentellt sätt. Man observerar barnet och för protokoll vid olika tillfällen för att med säkerhet veta vad problembeteendet styrs av och vilken funktion det kan tänkas ha för barnet.
Utifrån analysen försöker man sedan påverka problembeteendet genom olika strategier:
Utifrån den forskning som finns, kan man dra följande preliminära slutsatser.
De strategier som används i de mångsidiga programmen är effektiva, både när de används en och en eller när flera kombineras. Det går att minska problembeteendena mycket. Det finns dock ett undantag, och det är när olika sinnesintryck hos barnet förstärker ett beteende, till exempel känslan av rinnande vatten eller olika ljusfenomen.
Den viktigaste faktorn för att lyckas få ett barn att sluta med ett problembeteende verkar vara att göra en noggrann funktionell beteendeanalys av problembeteendet. Ju noggrannare desto effektivare.
Insatserna kan genomföras av personer i barnets närhet och behöver inte skötas av experter.
Om de vuxna ändrar sig och/eller att man gör fysiska miljöförändringar tycks öka sannolikheten att insatserna blir effektiva.