Det görs en del forskning för att utvärdera effekten hos de mångsidiga programmen för barn med autism. Syftet med forskningsstudierna har varit att mäta programmens effekt generellt, inte effekten hos ett enskilt barn.
En del studier jämför olika program/metoder med andra program/metoder och försöker ta reda på vad som är effektivast. Andra studerar ett och samma program, men i olika varianter. Man kan till exempel jämföra effekten om barnen tränar tio timmar i veckan jämfört med trettio timmar i veckan.
Forskningsstudier med det här syftet vill alltså ta reda på om ett program är effektivt. Om det visar sig vara det, vill man veta för vilka barn det är effektivt, och vilka enskilda delar i hela program som är mest effektiva.
Man vill också förbättra själva programmet och dess olika delar. Och man vill kunna sortera bort program och insatser som inte är så effektiva. Man vill även ta reda på vilka andra faktorer som påverkar programmets effekt, till exempel olika egenskaper hos barnet och dess familj.
Det är viktigt att de mått man använder i en studie har en tydlig koppling till det man vill uppnå med insatserna, eller är valida som man säger i forskningsvärlden. Till exempel är förmåga att gå inte ett relevant eller ett valitt mått om man tränar språkförmåga eller språkförståelse.
Måtten måste också vara tillförlitliga eller reliabla. Det innebär att de mäter en förmåga hos barnet på ett sådant sätt att resultaten endast förändras då barnets förmåga faktiskt har förändrats. Resultat får alltså inte variera alltför mycket på grund av mätmetoden eller vem som mäter till exempel. Detsamma gäller mått som inte direkt har med barnet att göra, till exempel hur föräldrar upplever stress.
I forskningsstudier är det viktigt att de som mäter och bedömer barnen är oberoende. Det betyder att de inte känner till vilka insatser barnet fått, vilket ju innebär att de inte själva bör ha deltagit i insatsen. Detta är ofta svårt att uppfylla då det kan vara svårt att hemlighålla vilken träning barnet fått.
Det är också viktigt att mäta i vilken mån barnet använder det han eller hon lärt sig i olika situationer både i skolan och på andra platser. Det här kallas för generalisering. Man bör alltså inte bara mäta vad ett barn klarar i en tillrättalagd och bekant situation. Ett annat mått som också är viktigt är hur bra barnet kommer ihåg och vidmakthåller det hon eller han lärt sig efter att insatsen avslutats.
En viktig övergripande princip när det gäller att hitta bra mått, är att utgå från barnets och föräldrarnas behov. Måtten bör mäta sådant som är relevant och meningsfullt ur deras perspektiv. Mått som många anser är särskilt relevanta är till exempel hur självständigt barnet är, barnets förmåga att delta i grupper och hur vardagen fungerar i hemmet.
> Olika mått för att mäta och jämföra program
> Att mäta och följa ett barns utveckling
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar