Hoppa till avdelningsmenyn

Hoppa till innehållet

Stäng fönstretStäng fönstret
Skriv ut sidanSkriv ut

Stöd och insatser

Gren med löv som håller på att spricka ut

Att leva självständigt som vuxen

De flesta personer med Aspergers syndrom har förmågan att leva ett mer eller mindre självständigt liv som vuxna. Men en förutsättning är att det har funnits möjlighet att träna och utveckla de förmågor som krävs för att sköta sitt eget liv.

En mycket viktig del i det stöd och den utbildning som samhället erbjuder är att personen utvecklar sin självständighet i det dagliga livet. Det handlar om att sköta sitt hem och sin hygien, ha ett socialt nätverk, sköta ett jobb, klara av sin ekonomi och ha en givande fritid. Hur det sker är individuellt, men det handlar om att utnyttja styrkor och kompensera för svagheter. Till exempel kan det vara bra att personen skapar positiva vanor och rutiner som ger självständighet och struktur i vardagen.

Socialt nätverk

Personer med Aspergers syndrom beskriver ofta att de känner sig ensamma och längtar efter social kontakt. Ett sätt att öka sina sociala kontakter är att delta i olika föreningar eller utbildningar där man har gemensamma intressen. Självhjälpsgrupper är ett annat bra sätt eftersom man där kan träffa andra med liknade problem, något som ofta upplevs som positivt och givande. De få studier som finns om detta visar att det också är en bra form för att utveckla nya relationer. Föreningen Attention och Föreningen Autism är två föreningar i Sverige som kan vara bra startpunkter.

Det finns grupper som träffas över Internet, vilket har visat sig vara ett utmärkt sätt för personer med Aspergers syndrom – och deras familjer – att utbyta erfarenheter och lära känna andra med samma diagnos.

För en del personer kan det vara givande med en kontakt med en terapeut. Ofta är det mer effektivt med en praktisk terapi som fokuserar på att hitta lösningar på vardagens problem än mer insiktsorienterad terapi.

Arbete

Vuxna med Aspergers syndrom kan ha svårt att få eller behålla ett arbete inom sitt yrkesområde. Orsakerna varierar. Några vanliga problem är att man inte vet hur man ska bete sig vid en anställningsintervju, att man har svårigheter med sociala kontakter, att man är alltför självcentrerad, att man har ångestattacker och ibland att man inte sköter sin hygien. De här problemen kräver mycket arbete speciellt om dessa upptäcks i samband med att man ska börja ett jobb. Därför är det bäst om man långt tidigare, under sin utbildning, kan träna viktiga delar av att få och sköta ett arbete.

För att det ska finnas goda förutsättningar för att ett arbete ska fungera väl, måste arbetet för det mesta vara anpassat till personens individuella förmågor och svårigheter. Ofta behövs också en viss grad av handledning. Hur ofta handledningen behöver ske är olika från person till person, men en tumregel är att det vanligtvis behövs fler tillfällen i början av en anställning. Det är också bra om arbetet inte ställer höga krav på sociala kontakter, tidspress, snabba improvisationer eller att skapa lösningar till nya problemsituationer.


Dela på Facebook

Dela på Twitter