Så länge man är barn utgår omvärlden från att man behöver stöd och hjälp från vuxna, oavsett om man har ett funktionshinder eller inte. Allt efter som barnet växer upp, växer även omgivningens förväntningar på att han eller hon ska klara av det som ingår i ett normalt vardagsliv.
En vuxen person förväntas själv sköta sitt arbete eller sina studier, ha en egen bostad, betala räkningar i rätt tid, handla och laga mat. När en vuxen person har svårt att klara av allt detta kan man behöva extra stöd och hjälp. En möjlighet att få det stöd man behöver är att söka bistånd från kommunen där man bor i form av boendestöd. Om man får avslag på sin ansökan, kan man överklaga beslutet.
Så här är det formulerat i socialtjänstlagen:
4 kap. Rätten till bistånd
1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.
I text här till vänster kan du läsa om hur ett neuropsykiatriska stödteam i Stockholm stad arbetar.

