Det finns inga exakta uppgifter om hur vanligt det är med ätstörningar hos personer med autism/Aspergers syndrom. Men det finns svårigheter och drag som är gemensamma för båda diagnoserna och det finns studier som tyder på samband.
Det är inte ovanligt att ungdomar med Aspergers syndrom utvecklar specialintressen för olika slags kost och kostvanor. En del drabbas av det ”nya” syndromet orthorexia nervosa eller att äta tvångsmässigt korrekt. Tvångsmässigt kan det kallas när hela livet kommer att präglas av att man sysslar med näringsinnehållet i maten. Ibland är det förknippat med överdriven träning eller idrotter där kroppsfixering ligger nära till hands. Men idrott och näring är ett stort eget ämnesområde där det finns mycket forskning, och det tas inte närmare upp här.
De personer som är litet rigida till sin läggning och har en svag social förmåga från början kan lätt bli mer isolerade genom matfixeringen. Till exempel vill de kanske inte umgås med andra över måltider, eftersom de irriterar sig över att andra inte äter korrekt, eller är rädda att andra ska reagera negativt på deras egna matritualer.
Man vet inte om det är de kognitiva svårigheterna vid autism och Aspergers syndrom som ökar risken för ätstörningar. Däremot vet man att rigiditet i tänkande och beteende påverkar matvanor och kroppskänsla. Neuropsykologiska test av personer med anorexia har visat att många har har just det, och att denna svårighet finns kvar även efter att vikt och ätande normaliserats. Det här gäller även för de personer med anorexi som inte har en samtidig diagnos inom autismspektrumet.
Även om man idag inte kan påvisa hur kognitiva svårigheter påverkar risken för ätstörningar, så är det uppenbart att behandlingsinsatser mot ätstörningar försvåras om man inte tar hänsyn till kognitiva problem och autistiska symtom.
Ungdomar som har Aspergers syndrom samtidigt med ätstörningen har ingen större nytta av traditionell psykoterapeutisk behandling, det visar flera undersökningar. Däremot kan dessa ungdomar vara öppna för att få mer faktisk kunskap om kroppens sätt att fungera och om betydelsen av riktig näringssammansättning och regelbundna måltider, till exempel av en dietist.
De kan få hjälp att göra matlistor, där lusten att kategorisera och sortera kan vara till nytta. I en matlista kan sedan mängden mat och olika maträtter successivt ökas på ett kontrollerat sätt. Att föra matdagbok och upprätta en struktur som tilltalar ett behov av ordning kan också ge goda resultat.
Ungdomar med Aspergers syndrom kan ofta behöva få konkret hjälp för att komma ur sin sociala isolering. De sociala svårigheterna har dessutom ofta förstärkts av att de koncentrerat sig på mat och ätande och av att de varit försvagade av svälten. De behöver få tips och råd om hur man skaffar nya vänner, och stöd för att klara att gå tillbaka till skolan eller påbörja en ny utbildning.
Om en läkare tycker sig se autistiska drag hos någon som har anorexia, måste det undersökas närmare av någon som är kunnig inom autismområdet. Behandlingen bör då läggas upp med tanke på att den kognitiva förmågan kan vara annorlunda än hos jämnåriga. Även de bakomliggande orsakerna kan vara andra än vid enbart en ätstörning. Personer som har ett autismspektrumtillstånd blir lättare fast i ett tvångsmässigt matbeteende, och de kan också ha svårare att ändra sitt matbeteende.
Man bör undvika att ställa en diagnos inom autismområdet under en pågående ätstörning eftersom de autistiska dragen kan ha förstärkts av ätstörningen. Det är inte säkert att dessa drag är lika framträdande när ätstörningen väl har kunnat behandlas framgångsrikt.
Genom så kallade uppföljningsstudier kan man ta reda på hur det går för personer med ätstörningar. Det har gjorts en sådan i Göteborg av personer som haft anorexia i tonåren, men den studien är ännu inte publicerad. Av 51 individer som ingick i studien hade 45 inte någon ätstörning 18 år senare. Men hälften kände sig fortfarande ofta mycket spända vid måltider. Av samtliga hade 17 procent tvångssyndrom och över 30 procent hade svårt med socialt samspel. En av fyra bedömdes av en blind undersökare ha autistiska drag. Ingen hade haft i barndomen diagnosticerats inom autismspektrum, men några individer hade redan som barn autistiska drag enligt utvecklingshistoria given av modern.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar