Desintegrativ störning

– En kort introduktion

Desintegerativ störning eller Hellers syndrom beskrevs första gången i början av 1900-talet av den österrikiske pedagogen Theodore Heller. Utvecklingen hos barnet är till synes helt normalt åtminstone fram till tvåårsålder. Sedan tappar barnet färdigheter.

Desintegrativ störning definieras i diagnosmanualen DSM-IV-TR med att barnet tappar färdigheter inom minst två av följande områden:

Dessutom uppvisar barnet annorlunda funktion inom minst två av de tre huvudkriterierna på autism:

• bristande förmåga till social interaktion
• bristande förmåga till kommunikation samt begränsade
• repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter

Många gånger kan det vara svårt att särskilja desintegrativ störning från autism. Det finns endast ett fåtal studier om hur vanligt desintegrativ störning är. Man antar att det rör sig om cirka två barn på hundratusen, det vill säga 0,002% av befolkningen.

Orsak

Orsaken är ännu okänd på grund av att det saknas studier samt att det är så få som föds med syndromet. Mycket talar för ett det inte finns en utan flera orsaker till syndromet. Det finns ingen behandling som botar desintegrativ störning.

Insatser och behandling

Insatserna är desamma som vid autistiskt syndrom.  

Ansvarig webbredaktör: > Katarina Kindwall
Uppdaterades: 2010-02-10