Det kan ibland vara svårt att avgränsa diagnoserna inom autismspektrumet från varandra. Framför allt gäller detta gränsen mellan Aspergers syndrom och autistiskt syndrom hos normalbegåvade personer. Eftersom detta område är komplicerat är texten relativt svår. Del 2 av 3.
Många läkare har uppmärksammat att endast ett fåtal individer helt och hållet uppfyller kriterierna för Aspergers syndrom så som de anges i diagnosmanualerna. Anledningen är att de flesta har en avvikande språklig utveckling som barn. Det är tveksamt om ens de barn som Hans Asperger beskrev 1944, och som varit utgångspunkt för definitionen av Aspergers syndrom, skulle få den diagnosen om man strikt följer dagens diagnosmanualer.
Utifrån kriterierna i dagens diagnosmanualer skulle de flesta individer som får diagnosen Aspergers syndrom egentligen få diagnosen autistiskt syndrom, trots att de vid sex- till åtta års ålder liknar de barn som Hans Asperger beskrev, snarare än de barn som Leo Kanner beskrev. (Kanners beskrivningar har varit utgångspunkten för kriterierna för autistiskt syndrom.)
Christopher Gillberg har därför formulerat kriterier direkt utifrån Hans Aspergers beskrivningar. Gillberg menar att dessa kriterier är bättre anpassade till verkliga förhållanden och problemet med den tidiga språkutvecklingen har fått en lösning (Se artikeln om Gillberg och Gillbergs kriterier för Aspergers syndrom).
Det finns också barn som när de är yngre mycket tydligt uppfyller kriterierna för autistiskt syndrom. Däremot passar de mycket bättre in på Aspergers syndrom när de kommer upp i skolåldern.
Även om det finns problem med diagnoskriterierna för Aspergers syndrom, anser de flesta forskare och läkare att diagnosen Aspergers syndrom behövs och gör nytta. Framför allt gäller det för en viss grupp relativt högfungerande personer med autismliknande störningar utan utvecklingsstörning och med ytligt sett utmärkt språkförmåga.
Bland andra Lorna Wing och Christopher Gillberg menar att man kan se diagnoskriterierna för Aspergers syndrom som ett verktyg för att urskilja personer med särskilda brister inom områdena socialt samspel, kommunikation och beteende. Det är en grupp som antingen inte uppfyller kraven för autistiskt syndrom helt och hållet eller, om de ändå gör det, av någon anledning ger intryck av att vara alltför ”normala” för att diagnosen autistiskt syndrom skulle vara lämplig.
> Aspergers syndrom jämfört med autism hos normalbegåvade personer, del 3
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar