Om termen autism

Det finns många olika termer för autism och autismliknande tillstånd. Allt eftersom forskningen har gått framåt har gamla termer ersatts med nya. Men vissa gamla termer lever kvar parallellt med de nya, vilket ibland kan skapa förvirring.

Termen autism började användas i början av 1900-talet för att beteckna en särskild typ av avskärmning vid schizofreni. Autism i den nutida betydelsen introducerades av Leo Kanner på 1940-talet. Men även flera andra termer har använts och används, både som synonymer och för att benämna olika tillstånd/diagnoser som är relaterade till autism.

Autismspektrum

Autismspektrum är ett paraplybegrepp som täcker in flera diagnoser, till exempel Aspergers syndrom. I många sammanhang föredrar man numera denna term för att understryka att autism finns i många olika svårighetsgrader och skepnader. Men det finns flera paraplybegrepp. I Sverige används ofta autism och autismliknande tillstånd. Andra termer som används är autismspektrumstörningar, autismspektrumstillstånd, autism och dess spektrumstörningar, autistiskt kontinuum, genomgripande störningar i utvecklingen, genomgripande utvecklingsstörningar, empatistörningar.

Nya termerna när kunskapen ökar

Ett skäl till att det finns så många olika termer är att kunskapen om autism ökar. I och med det utvecklas terminologin och gamla och nya termer lever sida vid sida. Till exempel trodde man länge att autism var ett slags psykos. Det avspeglades också i språket. Det som i dag kallas autism kallades tidigare barndomspsykos och barndomsschizofreni. I Sverige hette Riksföreningen Autism ända till år 1989 Föreningen för psykotiska barn.

Ett annat skäl till att det finns många termer är att de olika diagnoserna inte är helt avgränsade och definierade. Det är inte alltid lätt att dra gränser mellan diagnoserna. Det är heller inte alltid nödvändigt. Utifrån dagens kunskapsläge tycks det breda begreppet autismspektrum vara mest användbart, både för yrkesgrupper som träffar patienter och för forskare.

Namnen på diagnoserna

Alla funktionshinder och sjukdomar beskrivs i så kallade diagnosmanualer. Det finns två internationella diagnosmanualer, DSM-IV-TR och ICD-10. Där har de fem diagnoserna inom autismspektrumet ett namn, en kod och en beskrivning av kriterierna. Tyvärr har några diagnoser olika namn i manualerna. Däremot är själva diagnoskriterierna desamma.

Det finns även andra namn som används för dessa diagnoser. Ofta har det historiska skäl. Men ibland beror det på att forskarna är oense om huruvida två diagnoser i själva verket borde vara en gemensam diagnos eller om det är två olika diagnoser som till vissa delar är överlappande.

Alla diagnoser inom autismspektrumet ligger under en gemensam rubrik: Genomgripande störningar i utvecklingen (eller Genomgripande utvecklingsstörning). Det här är de fem diagnoserna:

• Autistiskt syndrom, kallas även Kanners syndrom, autism i barndomen och infantil autism. Ibland kallas det klassisk autism eftersom det var den första formen som beskrevs mer ingående.
  
  
• Aspergers syndrom beskriver en form av autism hos personer som har en normal begåvning. En del använder Aspergers syndrom synonymt med autism hos högfungerande personer, medan andra anser att diagnoserna är delvis överlappande.
  
  
• Desintegrativ störning hos barn kallas ibland för Hellers syndrom efter den person som först beskrev tillståndet.
  
  
• Atypisk autism eller autismliknande tillstånd innebär att personen uppfyller många men inte alla kriterier för någon av de andra diagnoserna. Benämningen genomgripande störning i utvecklingen UNS (UNS=utan närmare specifikation) används också ibland, men är inte så vanlig på svenska.
  
  
• Retts syndrom är ett funktionshinder som medför autistiska symtom och det ligger tillsammans med ovanstående diagnoser i manualerna. Men de flesta forskare anser att Retts syndrom inte riktigt hör hemma inom autismspektrumet, bland annat eftersom det även har fysiska symtom.

Andra sätt att beskriva autismspektrumet

Man försöker också beskriva andra dimensioner av autismspektrumet. Till exempel har forskaren Lorna Wing beskrivit olika typer av personligheter beroende på hur de beter sig i sociala situationer: de avskärmade, de passiva, de aktiva men udda samt de överdrivet formella.

I vissa sammanhang fokuserar man på personernas begåvning. Då talar man ibland om låg-, mellan- och högfungerande personer med autism. Ibland använder man begreppet högfungerande autism som en kompletterande upplysning till en diagnos. Högfungerande autism är dock ett olyckligt begrepp eftersom autismen knappast kan anses vara högfungerande utan endast personen.

Autism, autist eller autistisk?

En annan förändring som skett i språkbruket är att man numera föredrar att tala om ett barn eller en person med autism eller som har autism istället för att säga att någon är autist eller autistisk.  Detta avspeglar ett synsätt där det är funktionshindret som diagnosticeras och benämns och inte personen. En diagnos som t ex autism säger ingenting om en människas personlighet och unika kvaliteter. Samma förändring gäller i förhållande till andra funktionshinder och psykiatriska diagnoser i allmänhet.

Följande artiklar finns i temat "Autistiskt syndrom":

> Om termen autism

> Hypotesen om ett autismspektrum

> Symtomtriaden

> Lorna Wings fyra huvudtyper

Ansvarig webbredaktör: > SvenOlof Dahlgren
Uppdaterades: 2007-11-19
Skribent: Nina Västerbro
Granskad av: Peder Rasmussen