För personer med autism är ofta vanor och rutiner mycket viktiga. Det skapar struktur och förutsägbarhet. Det är vanligt att intresset fixeras vid speciella föremål eller fokuseras på ett särskilt ämnesområde.
I diagnosmanualerna beskrivs detta huvudkriterium med följande symtom:
Begränsade beteenden och fixeringar är på sätt och vis ett resultat av bristande föreställningsförmåga eller fantasi. Det en person väljer att göra måste han eller hon antingen redan kunna eller också hitta på själv. Men har man en begränsad föreställningsförmåga, är det svårt att hitta på nya saker. Då återstår att göra sådant man redan kan eller att lära sig nya saker genom att kopiera vad man ser eller hör. Följden blir en allvarlig begränsning i vilka beteenden man utför. För en lågfungerande person blir kanske repetitiva beteendemönster de enda beteenden som hon eller han kunnat lära sig.
Barn med autism fixerar sig ganska ofta vid föremål, eller delar av föremål, som annars är ovanliga som leksaker. Det kan vara snören, stenar, gem, hårtussar, plastbitar och mycket annat.
De flesta personer med autism är mycket beroende av fasta vanor eller rutiner. Ibland kan rutinerna innefatta även andra människor. Om rutinen bryts kan personen bli förtvivlad eller få ett raseriutbrott. Små förändringar i miljön, som till exempel att en bok har flyttats i bokhyllan, kan också skapa mycket starka reaktioner. Ofta kan mindre förändringar som bryter en vana, som att färden till skolan inte blir som vanligt, vara svårare att hantera än större förändringar, till exempel att åka på en resa till ett annat land där allting blir nytt.
Motståndet mot förändringar kan också innebära att ett barn kräva att endast vissa ord eller fraser får användas eller måste upprepas, eller att man bara får prata om vissa saker på ett visst, bestämt sätt. En del barn har en uppsättning frågor som de upprepar gång på gång. Svaret måste alltid låta likadant.
Under skolåren och framåt får många högfungerande personer med autism ett eller flera starka specialintressen. De kan ägna extremt mycket tid åt sitt intresse och skaffa sig mycket kunskaper. Oftast är det inom ett område där det finns exakta fakta eller orsakssammanhang, till exempel matematik, meteorologi, mat och näringslära eller hundraser.
Vid autism förekommer många ritualistiska och tvångsliknande beteenden. Till det yttre kan de likna symtomen vid tvångssyndrom. Men för att få diagnosen tvångssyndrom måste det finnas en insikt hos personen om tvångsbeteendenas och tvångstankarnas orimlighet. Personer med tvångssyndrom lider av sina tankar och beteenden och kan också uttrycka sitt lidande. Personer med autism kan ha likartade symtom, men de verkar inte alltid lida av det. Det behöver i och för sig inte betyda att de inte gör det, eftersom de ofta har svårigheter att uttrycka vad de känner och upplever.
Ibland visar personer med autism, särskilt mer högfungerande personer, tydligt att de lider av sina tvångshandlingar. De kan då ha diagnosen tvångssyndrom tillsammans med autismdiagnosen. Men hos barn kan det vara extra svårt att skilja på autism och tvångssyndrom. Därför kan en del barn diagnostiseras med tvångssyndrom fastän de snarare har autism, medan andra barn med diagnostiserad autism även uppfyller kriterierna för tvångssyndrom.
Så kallade motoriska stereotypier är vanliga vid autism. Det kan röra sig om att gå omkring extremt högt på tå, vifta med händerna och liknande. Dessa stereotypier hos en och samma person kan uppträda såväl när personen är stressad eller irriterad som vid upprymd glädje.
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar