I ett antal vetenskapliga studier har forskare funnit att barn med autism uppfattar och använder joint attention i lägre grad än andra barn.
I studierna har man jämfört barn med autism med barn med utvecklingsstörning, barn med normal utveckling, och barn med språkförsening.
Förmågan till joint attention hos barn med diagnoser inom autismspektrumet har sysselsatt forskare sedan slutet av åttiotalet. Metoderna varierar, men den gemensamma nämnaren är att man försöker provocera barnen att samspela med vuxna i omgivningen.
Man har bland annat mätt barns förmåga att följa försöksledarens blick. Försöksledarna har till exempel pekat och tittat på ett föremål samtidigt som han eller hon sagt barnets namn.Ett annat försök gick ut på att skapa ögonkontakt genom att säga barnets namn när det lekte för sig själv. När försöksledaren fick ögonkontakt tittade han eller hon på ett föremål utom räckhåll för barnet och sa ”titta där”. Forskarna har också studerat barnets förmåga att ta egna initiativ till joint attention.
I de flesta studier blev resultatet att barnen med autismspektrumtillstånd svarade färre gånger på försöken att etablera joint attention än barnen med utvecklingsstörning och barnen med normal utveckling. De gjorde också färre försök att själva initiera kontakt.Forskarna fann nästan ingen skillnad mellan barnen med utvecklingsstörning och barnen med normal utveckling. Det, menar forskarna, tyder på att brister i joint attention är speciellt för just autismspektrumet.
I en studie med tyngdpunkt på uppmärksamhet drog forskarna slutsatsen att barn med autism var mindre benägna att reagera på när en vuxen försökte få deras uppmärksamhet jämfört med barn med utvecklingsstörning. Däremot var det ingen skillnad när det gällde förmågan att skifta uppmärksamheten, till exempel mellan ett förmål nära och ett lång borta
När forskarna studerat sambandet mellan språkutveckling och joint attention har barn med autism jämförts med barn utan autism men med ett försenat talspråk.
Det visade sig bland annat att barn med autism inte pekade lika ofta som barnen med språkförsening. Ett annat resultat var att barnen med autism använde mer ekotal, det vill säga de upprepade vad försöksledaren sa utan att förstå vad det betydde. Barnen med språkförsening använde inte ekotal över huvud taget. Forskarna fann också att det fanns ett starkt samband mellan hur mycket eget initiativ till joint attention barnen tog och om de kunde använda personliga pronomen korrekt.
En fråga som engagerat forskarna är om förmågan till joint attention kan förutsäga språkutveckling hos barn med autism. Barn med autism har jämförts dels med barn med samma språkliga nivå som dem, dels med barn som befinner sig på samma utvecklingsnivå. Man har alltså inte i någon av jämförelserna utgått från barnens faktiska ålder.
Resultaten visade att en bristande förmågan till joint attention kunde särskilja 70-80% av barnen med autism från barnen i de två andra grupperna. Slutsatsen blev att en stor del av alla barn med autism har en bristande joint attention. Dessutom ansåg forskarna att nivån på förmågan till joint attention är en viktig indikator för hur den språklig utveckling kommer att bli hos ett barn med autism. Ju större brister i joint attention ett barn med autism har, desto mer påverkas den språkliga utvecklingen negativt.
Barn med autism har även jämförts med barn med autismliknande tillstånd. Resultatet blev att gruppen barn med autism både har mindre grad av joint attention och en sämre språkutveckling än gruppen barn med autismliknande tillstånd. Forskarna kom även här fram till att det finns ett samband mellan joint attention och utvecklingen av språkförståelse. Ju fler joint attentionbeteenden ett barn visade vid 20 månaders ålder, desto större var sannolikheten för att språkförståelsen hade utvecklats positivt vid 42 månaders ålder.
Än så länge är studierna om joint attention och social utveckling få. De flesta artiklar som handlar om joint attention och social utveckling hos barn med autism försöker skapa teoretiska modeller för social utveckling där joint attention ingår som central företeelse tillsammans med låtsaslek och theory of mind.
Det finns dock forskningsresultat som tyder på att det finns ett samband mellan graden av autistiska symtomen och graden av brister i förmågan att initiera joint attention. Man har också visat att det finns ett samband mellan mental utvecklingsnivå och förmågan till joint attention. Forskarna anser att detta innebär att man kan använda förmågan till joint attention hos barn med autism som ett indirekt mått på barnets sociala kompetens.
Man vet inte i vilken grad som barn med Aspergers syndrom har brister i förmågan till joint attention. Det saknas forskning på området. Många anser dock att det förmodligen även bland dessa barn förekommer bristande joint attention.
Följande artiklar finns i temat "Joint attention":
> Joint attention - gemensamt uppmärksamhetsfokus
> Joint attentions roll i barns utveckling
> Joint attention hos barn med autism eller Aspergers syndrom
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar