Intelligens är bland annat människors förmåga att tänka, lära sig nya saker och anpassa sig till nya situationer. De vanligaste intelligenstesterna mäter en persons förmåga inom flera delområden. Resultatet från de olika delarna bildar en persons begåvningsprofil.
Intelligenstester har funnits i över hundra år. Hur testen har sett ut och hur de har tolkats har förändrats i takt med tiden och samhället. Intelligenstester är bland de mest använda och utforskade psykologiska tester som finns.
Genom att göra ett intelligenstest kan man få ett mått på sin intelligens. Resultatet på ett sådant test anges i IQ. Idag är de vanligaste intelligenstesterna uppbyggda av ett antal deltest med olika typer av uppgifter, till exempel Wechslerskalorna (WPPSI, WISC och WAIS; se nedan) Det är deltesternas sammanlagda resultat som ger måttet på personens intelligens. Testkonstruktörerna ser intelligens som en egenskap hos människor som består av flera olika men besläktade delförmågor. Det vanliga är också att man får ungefär samma resultat på alla deltest. På så vis kan resultatet på varje deltest sägas avspegla personens allmänna intelligens.
IQ står för intelligenskvot (på engelska Intelligence Quotient; ibland används IK – intelligenskvot – på svenska). Den anges i siffror och medelvärdet är IQ100. IQ är ett relativt värde som räknas ut efter hur många poäng man får på intelligenstestet och hur gammal man är när man gör det. Om en person till exempel får 180 poäng på själva testet, ger det IQ100 om personen är åtta år som gör testet men IQ 34 om personen är elva år.
Att säga att IQ-värdet är relativt betyder att det anger en placering i förhållande till alla andra som gjort testet och som är i ungefär samma ålder. Detta kallas för standardisering. IQ100 är det värde man har bestämt ska vara medelvärdet eller genomsnittet. På det här sättet kan man jämföra intelligensen i olika åldrar, även mellan barn och vuxna fast man då använder olika test. Både en sjuåring och en 30-åring kan ha IQ100, trots att de har väldigt olika förmågor. Det går också att jämföra samma persons resultat från olika åldrar.
IQ-skalan är konstruerad så att cirka 95% av alla som gör ett intelligenstest hamnar mellan IQ70 och IQ130. Det här området kallas normalzonen. För att man ska säga att en person har en utvecklingsstörning ska IQ vara lägre än 70. IQ under 70 ligger utanför normalzonen.
För att veta vilka poängantal som motsvarar vilken IQ i olika åldrar prövas varje test ut på en stor grupp personer i olika åldrar. Resultaten sammanställs och bearbetas sedan med statistiska metoder. När ett barn genomfört testet jämför man prestationen med andra barns prestation i samma ålder. Då kan man också få fram barnets IQ.
Om man summerar en persons resultat på de olika delområdena i ett intelligenstest får man fram den personens IQ eller intelligens. Om man tittar på alla deltestens resultat vart och ett för sig får man fram personens begåvningsprofil. Genom att jämföra resultaten från de olika deltesten, kan man se vilka typer av uppgifter personen har lättast och svårast att lösa. Begåvningsprofilen kan vara olika från person till person. Någon kanske är bra på att lösa uppgifter som handlar om ordförråd men inte så bra på att förstå bilder. Någon annan kan vara bra på att hålla många siffror aktuella i minnet men mindre bra på att lösa problem.
De flesta brukar ha en jämn begåvningsprofil, det vill säga att man får ungefär samma resultat på alla delområden. Bland personer med autism eller Aspergers syndrom är det däremot vanligare att det skiljer sig mycket mellan de olika delarna.
Följande artiklar finns i temat "Intelligens och begåvningsprofiler":
> Intelligens och begåvningsprofiler
> Att genomföra intelligenstest
> Begåvningsprofiler hos barn med autism och Aspergers syndrom
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar