Flera forskare har undersökt om barn med autism kan lära sig att imitera genom att träna. Forskningen visar att det går och att barnen då blir bättre på att samspela och prata med andra människor. Men man vet inte hur länge den förbättrade förmåga håller i sig efter att träningen slutat.
Det finns flera forskningsstudier om hur barn med autism kan träna imitation. I många av dessa studier använder sig forskarna av så kallad dyadisk imitation. Det innebär att en vuxen imiterar barnens beteende för att se om det gör att barnen blir mer benägna att söka kontakt.
I en studie gjorde forskarna ett experiment med åtta barn med autism. Experimentet bestod av fyra treminutersperioder med ett barn i taget. I den första perioden satt en vuxen som barnet inte kände alldeles stilla i soffan och rörde inte en min under hela tiden. I den andra perioden imiterade den vuxne alla barnets beteenden – ljud, rörelser, gester etc. I den tredje perioden satt den vuxne åter orörlig i soffan. Den fjärde perioden var spontan lek.
Man fann att barnen inte reagerade speciellt mycket på den konstiga personen i soffan i den första perioden. I den tredje perioden däremot tittade barnen på, rörde vid och närmade sig personen i soffan betydligt oftare. Dessutom visade barnen fler negativa ansiktsuttryck i den tredje perioden.
Forskarna drog slutsatsen att barn med autism ofta inte har någon generell förväntan på hur en människa ska bete sig. Men när samma människa har imiterat barnet och sedan åter sätter sig som en stenstod i soffan, så reagerar barnet på ett liknande sätt som ett barn utan autism. Att den vuxne imiterat barnet kan alltså påverka det sociala beteendet hos barnet.
Andra forskare har gjort liknande experiment och funnit samma sak. Barn med autism blir mer aktiva och leker mer ömsesidigt med en vuxen efter att den vuxne har imiterat barnen. Det är en mer effektiv metod för att utveckla barnens sociala beteende än om den vuxne bara ger vanlig respons på barnets beteende. Men man vet inte hur länge den utvecklade sociala förmågan finns kvar efter experimentens slut. Det finns inga studier om detta.
En studie har visat att datoriserade program kan vara ett effektivt hjälpmedel för att utveckla förmågan eller viljan att imitera hos barn med autism. I studien skulle barnen härma ett ljud. En del barn fick respons från en dator, en del från en människa. Den datoriserade responsen var mer effektiv för att öka barnens vilja att imitera. Men på det här området krävs mycket mer forskning för att kunna dra några säkra slutsatser.
Att träna imitation är en viktig del i flera av de mångsidiga program som finns för små barn med autism. I till exempel Denverprogrammet anser man att förmågan att imitera är central för att barn ska utveckla av kommunikation och språk. Därför ingår intensiva träningspass för att barnet ska lära sig att imitera.
Man har kunnat se att barnen blir bättre på att samspela med andra. Men det är svårt att bedöma om det är just den ökade förmågan till imitation som gör att barnen blir bättre på att samspela med andra eller om det är andra faktorer som påverkar. Man vet inte heller om den förbättrade förmågan att imitera finns kvar efter träningsperiodernas slut. De mångsidiga programmen presenteras närmare på annan plats på Autismforum (länk).
Följande artiklar finns i temat "Forskning om syskonskap":
> Imitation hos normalt utvecklade barn
> Autism och imitation
> Att träna imitation
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar