Hoppa till avdelningsmenyn

Hoppa till innehållet

Stäng fönstretStäng fönstret
Skriv ut sidanSkriv ut

Leva med

Grenar med videung

Finns det en koppling mellan depressioner och Aspergers syndrom?

Per Johnsson och Madde Ericsson beskriver i några artiklar sina erfarenheter av att ha depression. Per var 30 år när han fick diagnosen Aspergers syndrom och Madde var 21 år.

En del som har Aspergers syndrom upplever att de har en svår livssituation på grund av de svårigheter som följer med deras funktionshinder. Det är lätt att förstå att om man under många år känna sig annorlunda, missförstådd och utanför, kan det orsaka depressioner.

Vardagens sociala situationer kan till slut bli så ansträngande att de utlöser depressioner menar Per.

– Jag tror absolut att det finns en stark koppling mellan Aspergers syndrom och depression. Visst har alla människor sina bekymmer, även de så kallade "normala", men jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att vi med Aspergers syndrom har det jobbigare. Vi hamnar ofta i sociala situationer som vi inte kan hantera. Slagsmål och bråk med lekkamraterna i sandlådan. Senare mobbning i skolan. Särskilt pojkar med Aspergers syndrom har en försenad psykisk mognad, och när de jämnåriga förvandlas till stökiga sexgalna tonåringar blir världen helt obegriplig. Då känner man sig ännu mer utanför. Tillslut bryts självförtroendet ner och det är inte så konstigt att man blir deprimerad.

Även Madde tycker att vardagen tar så mycket energi att det räcker för att bli deprimerad. Att personer med Aspergers syndrom drabbas mer än andra av depressioner är en naturlig reaktion på en mycket ansträngande situation, menar Madde.

– Jag tror att det kan finnas ett tydligt samband mellan Aspergers syndrom och depressioner. Hur kan du undvika att bli deprimerad när du går genom livet mer eller mindre kroniskt missförstådd och annorlunda? När du inte förstår allt det som alla andra verkar förstå? När varje möte suger så mycket energi ur dig att du inte orkar ha ett ”normalt” socialt liv? När du inte kan arbeta och därmed tvingas leva på existensminimum och ständigt oroa dig för ekonomin?


Dela på Facebook

Dela på Twitter