En skillnad mellan att ha ett friskt barn och ett barn med autism kan vara att barnet inte slutar att vara beroende av föräldrarna när det växer upp. En vuxen person med autism kan ibland behöva lika mycket omsorger som ett mindre barn men på ett annat sätt.
Att som förälder leva med insikten om att ens barn kommer att vara beroende av en själv eller av andra människor kan upplevas som mycket smärtsamt. De flesta föräldrar klarar av balansen mellan omsorgerna om sitt barn och sina egna och resten av familjens behov. Andra föräldrar har svårare med den här balansen och blir kanske så involverade i sitt barns vuxna liv att det inte finns mycket utrymme och energi över för något annat.
De flesta personer som har autism flyttar hemifrån i vuxen ålder. Men även om en son eller dotter flyttat hemifrån, till exempel till ett gruppboende kan föräldrarna fortsätta bära ansvaret för att deras vuxna barns boende, sysselsättning och fritid ska fungera på ett tillfredställande sätt.
Att få ett barn med autism kan betyda att man blir förälder resten av livet. Genom att tidigt vänja sitt barn vid umgänge med andra människor och försöka skapa tid för sig själv, för syskon och äktenskap kan man komma in i en god cirkel som ger kraft och därmed förutsättningar för ett bra föräldraskap.
I följande texter kan du läsa om fyra olika föräldrar, deras tankar, problem och glädjeämnen.
Och i följande texter får vi träffa psykolog Gitta Friedman och socionom Barbro Sjöström-Miljand på Kris- och samtalsteamet för anhöriga till personer med funktionshinder i Stockholms läns landsting. De har lång erfarenhet av att träffa föräldrar till barn med autism och kan berätta om några vanliga problem.
> Små förändringar skapar positiv helhet
> Glapp mellan kroppslig och mental mognad
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar