På Näsbyvägen i Täby bor sju killar i åldern 25-30 år. De har alla Aspergers syndrom. På Näsbyvägen har de ett självständigt boende, men också stöd och sällskap av andra i liknande situation.
Jag träffar Joni Manell, Toni Niemi och Håkan Rietz, som alla bor på Näsbyvägen. Joni och Toni har bott här sedan öppnandet 2001 och Håkan flyttade in hösten 2003.
Innan Joni flyttade hit hade han gått ut Samhällslinjen på Dalarö folkhögskola och längtade efter att flytta till ett eget boende.
– Jag trivs jättebra här, säger Joni Manell. Det är mycket bra att ha en egen lägenhet och samtidigt kunna få stöd av personalen när det behövs.
Toni Niemi bodde i egen trerumslägenhet i Täby innan han kom till Näsbyvägen.
– Jag trivdes inte alls där, säger han. Det passar inte mig att bo ensam på det sättet. Här är det annorlunda, det finns valfrihet. Jag kan vara ensam eller med andra. Det finns alltid någon att prata med och personalen kan hjälpa mig med det jag tycker är svårt. Det bästa är kanske att vi passar så bra ihop, vi som bor här.
Håkan Rietz flyttade in för nästan exakt ett år sedan.
– Det känns som jag bott här länge, säger Håkan. Jag kom från Dalarö folkhögskola och det kändes bra att få flytta till ett eget boende. Tidigare har jag bott med min mamma i stan, men det var dags att flytta nu. Jag hörde talas om Näsbyvägen och följde sedan med på ett studiebesök hit. Det kändes som om jag skulle passa in här så jag ansökte om en lägenhet.
– Jag trivs verkligen med att bo här, säger han. Det är roligt att ha kompisar så här nära och jag lär mig nya saker hela tiden. Här tar jag mer ansvar än jag gjort förut. Det är svårt men jag får hjälp när det behövs.
Det är ingen slump att det fungerar så bra mellan de boende. Man har varit väldigt noga vid urvalsförfarandet berättar Susanne Wiik, som är boendesamordnare på Näsbyvägen.
– Det första kriteriet handlade om att killarna skulle klara sig relativt bra själva. Vi har ju inte personal på nätter och morgnar. Det andra kriteriet var att man skulle vara på väg emot, eller redan ha en daglig sysselsättning. Det här är ju ett boende och ingen daglig verksamhet. Det tredje kriteriet är insikten om att man har Aspergers syndrom och förstår vad det innebär.
Samtliga av de boende har en individuell utvecklingsplan, där personalen tillsammans med den boende diskuterar vad som är viktigt att arbeta med.
– Man har ju svårt med olika saker, säger Susanne Wiik. Någon fixar inte det här med tvätt och kläder, någon annan har svårt att passa tiden till jobbet och så vidare.
De boende har också en veckoplanering, som utgår från den individuella planeringen, med fritidsaktiviteter och annat som ska följas.
Följande artiklar finns i temat "Bo tillsammans i gruppbostad":
> Bo tillsammans i gruppbostad
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar