Christian Haslbrunner är 26 år och har diagnosen Aspergers syndrom. Han har idag fast arbete på Konsum där han stortrivs. I framtiden hoppas han få hålla på med webbdesign.
Christian är lång och mörk, håret är slätt bakåtkammat och han är mycket välklädd. Vi dricker kaffelatte och pratar om Christians barndom.
– Under hela min barndom var det något som gjorde mig annorlunda. Det var inte så att jag hade svårt med skolarbetet utan jag avvek på andra sätt. Jag blev lite av en hackkyckling kan man väl säga. Jag har bytt skola många gånger därför att jag blivit mobbad. Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om mig utan att man egentligen har kommit någon vart.
– Till sist fick jag diagnosen DAMP och inte förrän 1996 fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Det förändrade allt. Det tog ett halvår för mig att acceptera att jag hade Aspergers syndrom. Tråkigt nog hade jag inte fyllt 18 år, så jag blev inte beviljad något stöd. För att få stöd nu måste jag genomgå en ny bedömning. Det är lång kö för utredning, men jag hoppas få komma någon gång under det här året.
Eftersom Christian ännu inte har någon lägenhet bor han hemma hos föräldrarna. Det är så långa köer till en lägenhet och för att få förtur på grund av sin diagnos måste Christian utredas igen.
– Jag klarar mig egentligen ganska bra. Tvättar, handlar och så, men jag har lite svårt med struktur i hemmiljön.
Christian har gått i vanlig grundskola och i vanligt gymansium tills hösten 1996 då han fick börja i Aspergergruppen på Thorildsplans gymnasium.
– Ja, jag har gått sammanlagt fem år på gymnasiet. Men det var bra för mig att komma till den anpassade klassen, det är helt klart. Den klassföreståndare som vi hade gjorde ett fantastiskt jobb. Hon gick ut i de andra klasserna och berättade om Aspergers syndrom. Många tyckte nog att vi hade det väldigt förspänt, med egna datorer och ett eget klassrum.
Efter gymnasiet hade Christian några kortare anställningar som telefonist och telemarketingsäljare. Sedan blev han arbetslös.
Christian har haft flera specialintressen under åren, bland annat lokaltrafiken i Stockholm. Ett intresse som kommit att betyda mycket för honom är dokumentärfilmning.
– Under gymnasiet hade jag kameran med mig jämt. Jag dokumenterade alla viktiga händelser i skolan. Det blev väldigt uppskattat och jag blev ofta tillfrågad om jag inte kunde filma.
– Det roligaste jag gjort var när jag följde med Unga Freds till Tyskland och filmade nazisternas fotsteg. Det var verkligen intressant men jobbigt också på många sätt.
– När jag under arbetslösheten fick ett erbjudande att gå Arbetsförmedlingens egen webbdesignutbildning i Kristinehamn kändes det därför som ett självklart val. Utbildningen var ett och ett halvt år lång. Det är webbdesign jag vill hålla på med och drömmen är att få arbeta som videofotograf och sedan sitta framför datorn. Tyvärr är arbetsmarknaden väldigt tuff just nu, så jag får avvakta.
Nu jobbar Christian på Konsum där han stortrivs.
Följande artiklar finns i temat "Ett arbete att trivas med":
> Christian stortrivs med sitt jobb
Stäng fönstret
Skriv ut
Tipsa en vän
Kommentar